Gunilla Schönning är journalist bosatt i Viksjö.Varför har du engagerat dig?

0
233

Gunilla Schönning– Efter den stora flyktingströmmen
förra hösten kände
jag, som så många andra,
att jag vill göra något mer än
att lämna in kläder och skor
och ge pengar till olika organisationer.

Som journalist har Gunilla
Schönning alltid varit språkintresserad
och såg en möjlighet att
göra mer konkret språklig nytta. Hon
mejlade till biblioteket i Järfälla som
hade både språkcafé och läxhjälp
och fick genom dem kontakt med
Röda korset, som precis skulle starta
ett språkcafé med stöd av biblioteket.
– Vi började lite trevande förra våren,
det kom fem, sju, kanske tio personer
de första gångerna. Sedan fler
och fler och under hösten fick vi
kontakt med läxhjälpare och det gav
fler ringar på vattnet. De sista gångerna
före jul hade vi drygt 25 besökare.
Vi har också blivit fler medpratande
svenskar, mest pigga pensionärer
och en del studerande ungdomar,
berättar Gunilla Schönning.

En del kommer bara några gånger,
andra är regelbundna besökare och
några har varit med varje tisdag sedan
förra våren. De som samtidigt
går på SFI menar att det är en bra
kombination. De får ”grammatiken”
på SFI och mera prat på språkcaféet.
Besökarna får också tips om andra
språkcaféer och sammanhang där
de får prata. Många går på flera
språkcaféer, både på Röda korset
och biblioteket och på de språkcaféer
som en del kyrkor har.
– Den stora geografiska och kulturella
spridningen ger ett spännande
utbyte. Vi har cafébesökare i alla
åldrar, en del är helt nya i Sverige,
andra har varit här i många år. En
del kvinnor har med sig sina barn
som ibland får hjälpa till att översätta.
En del är flyktingar, andra studerar
eller är arbetskraftsinvandrare.
Oftast kommer samtalen igång
spontant. De vill prata om svensk
”kultur”, allt från midsommar och
kanelbullar till julkalender och köttbullar.
De vill prata familj, jobb, studier
och språk. Ett spännande ämne
är språkliga uttryck av typen ”pest
eller kolera” och ibland mer exakta
frågor om olika ords betydelse.
– Det är väldigt roligt, vi lär oss
otroligt mycket av varandra, avslutar
Gunilla Schönning.