Hon skapar skuggorna över Clemenstorget

0
108

2020 ska spetstaken pryda Clemenstorget
och skapa skuggspel på
marken även då solen inte lyser. Men
än så länge finns de bara i fysisk form
som modeller i Ebba Matz ateljé.
– När jag var yngre blev jag frustrerad
när förverkligandet av idéerna låg
så långt in i framtiden. Nu kan jag
hålla kvar glädjen längre, men längtar
så klart efter att få se när taken
äntligen står där, säger hon.

Den första modellen av spetstaken
var ett enkelt pappersark
som Ebba Matz hade vikt och
klippt hål ur. Hon belyste det med en
vanlig ficklampa för att visa landskapsarkitekterna
på White arkitekter hur
spetstakens genombrutna yta släpper
igenom ljuset och bildar mönster på
marken. Sedan dess har modellerna blivit
mer avancerade i modellträ och ritade
i illustrator – som sedan ska översättas
i ett mer avancerat CAD-program.
När vi möter henne i hennes ateljé i en
industrilokal i Årstaberg strax söder om
Stockholm arbetar hon som bäst med
slutritningen som ska stå modell för
svetsarna som ska bygga konstverket.
– Jag jobbar alltid med modeller för att
få en känsla för hur konstverket fungerar
i tredimensionell form, säger hon
och sträcker sig efter en skokartong som
står på en av de överfulla hyllorna.
Hon öppnar den och visar den skira modellen
i svart, laserskuren pappkartong
som är förlaga till ”Sch, tyst, lyssna”-konstverket
som pryder entrén till nya Kungliga
musikhögskolan i Stockholm, som visar
hur de tre orden ser ut som ljudvågor. Det
offentliga verket för Kungliga musikhögskolan
består av två delar; skulpturen ”Sch,
tyst, lyssna” och teckningen i marken
”There is no such thing as silence”.
– Idén kom när jag tänkte på den
minsta gemensamma nämnaren mellan
besökaren och konsertmusikern och det
är ju pausen, säger hon.
I ateljén står också en påbörjad modell
av det konstverk hon ska pryda Slussen i
Stockholm med. Men det projektet ska
inte vara färdigt förrän om sju år.

Uppdraget att få pryda Clemenstorget
kom sig av att hon blev rekryterad av White
arkitekter som hon jobbat med tillsammans
tidigare i Malmö och just nu i
Helsingborg. Projektet har skilt sig från
annan offentlig gestaltning hon har varit
med om, på det sättet att hon blivit involverad
i hela gestaltningsprojektet och inte
bara i sitt eget konstverk.
– Redan från början när jag föreslog att
torget skulle prydas av nio “spetstak” så har
jag försökt se framför mig hur torget ska
användas och vilken roll spetstaken kommer
att ha. Jag ville överföra de vackra platanerna
som om sommaren silar ned ljuset
mellan lövverket och även låta ljuset strila
under vinterhalvåret. Vi lever i ett mörkt
land och jag föreställde mig hur det måste
vara för dem som kanske ska passera
Clemenstorget
varje dag, säger Ebba Matz.

I processen med torget har landskapsarkitekterna
Niels de Bruin, Gustav Jarlöv,
Anna Eklund och ljusdesignern Kajsa
Sperling på White arkitekter och landskapsarkitekt
Karin Sjölin på Lunds kommun
haft kontinuerliga samtal och gestaltningen
har vuxit fram i det samarbetet.
Tillsammans har de letat efter de exakt
rätta stolarna som kommer att stå löst
för att kunna flyttas runt enligt fransk
förlaga. Både stolarna och spetstakens
färger har inspirerats av jugendbyggnaderna
runt omkring.
– Färgerna har vi haft med oss nästan
ända från början, säger Ebba Matz och
visar med ett kartongpapper hur spetstaket
kommer att släppa igenom färgerna.
En av utmaningarna med spetstaken är
hur de ska konstrueras för att kunna fraktas
från tillverkaren till torget. De största
taken blir fem meter i diameter och det blir
omöjligt att frakta dem i ett helt stycke.
– För mig som konstnär är det oerhört
stimulerande att få vara med i processen
för att lösa de praktiska frågorna.

Trots att Ebba Matz numer tillhör de
mer etablerade offentliga konstnärerna i
landet är konstverken inte något som
stiger henne åt huvudet. Hon ser det inte
som att konstverken är en del av hennes
dna som finns utspridda som en stjärnhimmel
över Henry Dunkers plats i
Helsingborg eller i form av en ljudvåg på
Musikhögskolan i Stockholm.
– Inte alls, faktiskt. Jag har inte heller
något särskilt signum som visar att det
är en “Ebba Matz”, utan utgår alltid ifrån
platsen där konstverket ska stå. Annars
hade jag nog blivit nervös och handlingsförlamad.
Men jag är tacksam att få arbeta
med något som många kommer att
ha glädje av och tycker att det är generöst
att satsa på offentlig konst så att fler
får njuta av den, säger hon.

Text: Cecilie Östby
Foto:  Rosie Alm