”Jag är så tacksam att jag fick den här chansen”

0
75

Catja Johansson var en av 30
patienter med obotlig lymfom
som fick möjlighet att delta i
kliniska forskningsstudien då
den nya immunterapin CAR
T-cellbehandling
testades.
Det började våren 2014. Catja
Johansson kände sig trött men
proverna visade ingenting. Sommaren
och hösten kom och tröttheten blev
bara värre och värre. I december fick hon
till slut beskedet, ”Du har lymfom”.
– Jag tyckte att jag hade fått en bra
prognos, att sjukdomen var obotlig men
långsamväxande. Jag skulle inte dö av
den, så jag kände mig inte så orolig.
Men de kommande två åren skulle
visa sig bli en lång och plågsam resa
med mycket tuffa behandlingar, starka
cellgifter, en benmärgstransplantation
och olika besked, både positiva och negativa.
Cancer, frisk och så var sjukdomen
tillbaka, nu ännu värre.
– Jag försökte hela tiden håll modet
uppe. Jobbade till och från men efter den
andra benmärgstransplantationen i februari
2017 var jag helt utslagen, helt nere på
botten, men jag tänkte att det var värt det
om jag bara blir frisk, berättar Catja.
Och långsamt började kroppen återhämta
sig. Efter sommaren började hon
arbetsträna lite försiktigt för att under
slutet på året gå upp till 75 procent. Men
det skulle inte dröja många dagar in på
2018 förrän dråpslaget kom. Det började
med ett svullet ögonbryn, följt av några
riktigt jobbiga veckor innan läkaren
ringde, sjukdomen var tillbaka.
– Det var tredje beskedet cancer.
Luften gick ur mig, jag tappade fullständigt
fotfästet. Jag visste att jag inte skulle
orka med en till benmärgstransplantation.
Det är nog kört, tänkte jag.
Men det var inte kört. Det visade sig
att Catja med sin B-cellslymfom uppfyllde
kriterierna för att kunna delta i en pågående
forskningsstudie. I så fall skulle
behandlingen starta omgående.
– Det var helt fantasiskt när min läkare
frågade om jag ville vara med. Självklart,
det kändes som att det var min sista chans
om jag skulle överleva.
I april fick Catja sin första dos med Tceller.
Första reaktionen var att allt tycktes
bli värre. Det var som att T-cellerna jobbade
just på de ställen där hon hade sina
symptom, ögonbrynet, halsen, käken.
– Det kändes helt overkligt att cellerna
hittade så rätt. Någon vecka senare var
alla symptom borta.
Catja fick ytterligare en dos någon månad
senare, följt av cellgiftsbehandling
under sommaren. Det tog visserligen på
krafterna men allt var mycket lindrigare
än tidigare. Nu går Catja på kontroll var
tredje månad, alla prover är positiva.
– Jag är frisk sedan augusti och är nu
tillbaka i arbete. Jag är så tacksam att jag
fick den här chansen och för det fantastiska
bemötandet från alla här på sjukhuset.
Jag kommer sakta men säkert tillbaka,
orkar mer och mer och känner mig
hoppfull om framtiden.