Öppen förskola för romska barn

0
618

Öppen förskola för romska baarnFörst tog de romska kvinnorna
steget att gå en utbildning. Sedan
startade de ett personalkooperativ
och en romsk förskola i förorten
Gårdsten i Göteborg.

Alla har vunnit på det här. Vi har fått jobb
och romer låter sina barn gå i förskolan,
säger Sali Resblom, ordförande.
Förskolan Romano Ilo med två avdelningar
ligger mitt i hyreshusområdet på
Muskotgatan. Utanför deras fönster breder
stora grönområden ut sig. Sali, systern Nasta
Resblom som är barnskötare och kokerska
och Salis barn, sonen Gurane och dottern
Vorza Djinisov, som vikarierar på förskolan
tar emot tillsammans med förskolechefen
Yvonne Palm.
– Jag tror att det här är det enda romska
kvinnokooperativet i hela världen. Det här
är riktig kvinnokraft, säger Yvonne.
Allt började 1999 när Yvonne jobbade
med ett bosniskt projekt i Angered som
väckte nyfikenhet hos romer i området.
Först kom männen och sedan kvinnorna
som uttryckte en önskan om att få starta ett
eget projekt och utbilda sig.
– Kvinnorna ville visa samhället att de
också vill ha jobb, säger Yvonne.

Hon blev lika nyfiken och bestämde sig
för att de tillsammans skulle organisera något
bra. De startade en barnskötarutbildning
och en projektförskola där kvinnorna hade
sina barn och samtidigt utbildade sig. Men
det skedde inte utan motstånd. Kvinnorna
blev ifrågasatta, deras män likaså. En mamma
ska vara hemma med sina barn var den
allmänna uppfattningen.
– Det var inte lätt. Men vi bestämde oss
för att lyckas för våra och andra romers
barn. Vi ville att andra romer också skulle få
utbilda sig och ha sina barn på förskola, säger
Sali.
De knöt en folkhögskola till projektet och
femton kvinnor gick utbildningen.
– Vi hade kunnat utbilda många fler för
intresset var stort, men kommunen sa nej till
en fortsättning. Och jag tänkte – så dumma
ni är! Här har vi ett projekt som ger kvinnor
jobb och romer integreras, en vinst ur alla
perspektiv, säger Yvonne.

2001 startade förskolan med en avdelning
och sedan 2009 har man två avdelningar.
Personalen har sett kull efter kull gå vidare
till skolan och klara det riktigt bra. Och
barnen som gått i förskolan har en bra skolnärvaro.
Från början var förskolan enbart
inriktad på romer men personalen bestämde
sig för att öppna upp verksamheten.
– Vi bor i Sverige och då ska vi ha alla
med oss. Och det finns ingen skola med bara
romska barn och då är det bra om våra barn
redan på förskolan gått med andra barn, förklarar
Sali.
Fokus är dock fortfarande att särskilt uppmuntra
romer att söka plats för sina barn och
målet är att alltid ha romsk personal som
kan språket. Eftersom Sali en gång i tiden
själv inte ville lämna sina barn på förskolan
vet hon att föräldrarna behöver extra stöd.
Det finns en rädsla för att barnen ska råka
illa ut, bli mobbade eller skadade. Hon menar
att förskolan har fått föräldrar att växa i
sin roll och lita på att de kan vara trygga.
Och Yvonne påpekar att den tryggheten är
viktig för barnen att se. Den stärker alla.
– Det står tydligt i läroplanen om barnens
rätt till och vår skyldighet att stärka deras
identitet och språk. Förskolan kan hjälpa
barnen med deras identitet, att man ska våga
säga att man är rom.

Personalen har ambitionen att vara
konsekvent och prata romska med barnen
som kan språket och när barnen byter till
svenska försöker de försiktigt locka dem
tillbaka till modersmålet. Men Vorza påpekar
att det är viktigt att inte störa leken. De
romska barnen, just nu sju på lilla avdelningen
och sex på stora, får också en gång i
veckan en språktimme där de går åt sidan
med Sali eller Vorza för en egen ”undervisning”.
– Barnen behöver uppmuntras att använda
sitt språk. Det är vanligt att många använder
allt mer svenska hemma så det är viktigt
att de får prata romska här, säger Sali.
Flera romska föräldrar som kommer för
att hämta sina barn pratar om hur nöjda de är
med förskolan. Ljubica och Maria med varsin
son på förskolan berättar att de har äldre
barn som gått där och nu går i skolan. Båda
tycker att det är bra att barnen får höra och
prata romska på förskolan eftersom det lätt
blir mycket svenska, även hemma.
– Vi hör att det kommer mer romska ord.
Och vi kände Yvonne sedan tidigare så det
kändes bra att ha barnen här, säger Ljubica.