”Vi bygger rum för tillitsfulla möten”

0
42

Ska en snabbt växande stad som
Linköping må bra, vara frisk och hel
måste det finnas ytor för vila, rekreation
och återhämtning. Men även
platser för möten, samtal och varm
gemenskap. Är Svenska kyrkan en
sådan plats?

Ja, absolut. Det är vår målsättning och dessutom
själva grunden för att vi finns.
Det menar Karin Larsdotter som är församlingsherde
i Mikaelskyrkan i Ryd. Precis som
kollegan Anders Facks, studentpräst på Campus
Valla, möter hon dagligen människor som
söker sig till kyrkan, oftast av helt olika anledningar.
– Svenska kyrkan finns överallt, i varje
kommun. Alla bor i en församling. Här i Linköping
har vi 14 öppna kyrkorum där vi möts
och delar livet.
Svenska kyrkan har byggt offentliga rum i
Linköping i många, många år, ända sedan
1100-talet. Och det med samma uppdrag nu
som då, att med tron som grund bygga rum för
tillitsfulla möten mellan människor och möten
med Gud.
– Allt det här konkretiseras i våra kyrkorum
med gudstjänsten i centrum. Här möts vi till
gemenskap kring nattvarden, kring dopets löften,
det livslånga löftet i vigseln och hoppet
inför döden. Allt sammantaget vittnar om en
historia, både bakåt och framåt, poängterar
Karin Larsdotter.

Även om yttre förhållanden har förändrats genom
århundradena, är det egentligen samma
frågor vi människor brottas med idag som tidigare.
Frågor om mål och sammanhang, om
meningen med livet och rädsla inför döden. Vi
känner samma hunger och längtan efter att
kunna dela livet här och nu, dela glädjeämnen
men också svårigheter.
Anders Facks berättar att i en vanlig gudstjänst,
vid begravning eller under ett dop, kan
besökaren få möjlighet att bearbeta livets djupaste
existentiella frågor. De där frågorna som
man kanske vanligtvis håller på avstånd. Allt
det där som är så svårt att formulera i ord.
– Varje barn som föds, som döps, är ett mirakel.
Ett underverk som väcker förundran.
Och förundran väcker ofta frågan; Finns det
något mer? Våra kyrkorum inbjuder verkligen
till förundran, kan vara rum för både glädje
och djupaste sorg, säger Anders.

Idag byggs det många nya offentliga rum i
samhället, alla med sina specifika ändamål och
syften. Det är få rum där man bara kan vara –
förutsättningslöst, precis som man är och känner
sig.
– Här vill Svenska kyrkan finnas och vara,
som rum att komma till och mötas i. Vi har
många olika mötesplatser och rum för vitt skilda
behov. Någon vill bara ha en kopp kaffe, en
annan vill ha någon att samtala med. Någon
behöver förbön, en annan är ledsen och söker
tröst. Vi är på plats, alltid redo att ta emot, oavsett
ärende, säger Karin. Anders instämmer:
– Många har inte ens en uttalad anledning
att komma, annat än att finna ett rum där man
bara får vara, utan att förställa sig, precis som
man är.
De båda prästerna betonar det faktum att
Svenska kyrkan är allas kyrka. Många som
kommer upplever sig inte passa in någonstans,
känner sig som udda fåglar. – Men i våra rum
är det lätt att känna sig hemma. Vi är oftast
tillgängliga, vill alltid sträva efter öppenhet.
Det är åtminstone vår ambition, betonar Karin.

Just den öppenheten lockar människor av
alla slag, vilket öppnar upp för högst oväntade
och samtidigt spännande möten. Människor
man normalt inte skulle ha träffat någon annanstans,
de träffar du här.
– I Svenska kyrkans rum möter du människor
med olika bakgrund, yrken, utbildningar,
kulturer och språk. Här möts människor som
inte aktivt valt varandra. Här uppstår vänskap,
äkta gemenskap och ibland även livslånga relationer.
Till sist något om vårt behov av rum för
stillhet. Visst, vi hittar dem i naturen men de
finns även mitt i den pulserande staden, mitt i
all tidspress och stress.
– De rummen finns här, säger Anders. Stilla
yttre rum för inre upplevelser, att bara sitta ner
i en stund, kanske tända ett ljus, bara vara.
Våra vackra, ofta konstnärligt utsmyckade kyrkorum
förmedlar starka känslor, ofta på språk
som inte bara är ord. Här kommer musiken och
sången in. Den är jätteviktig. Här bär vi som
kyrka på en enorm kulturskatt, och den är tillgänglig
för alla.